RISKEN FINNS officiella hemsida

Det som hade fått sin början i Älmhult, fortsatte i Lund. Ferne bildade på sitt studentrum en liten "jamsession-grupp" med varierande deltagare under namnet "B:211 Boys". Han hade som vanligt en massa bandspelare, ekomaskiner och annat tekniskt för att göra inspelningar och bjöd in kompisar och andra som ville medverka i olika musikinspelningar. En del av dessa inspelningar kom också med i radioprogrammet "Bandet Går" från Sveriges Radio P3 i Malmö. Ett program som var dåtidens forum för unga talanger som ville synas och höras i etern.

Trots att Ferne bodde i Lund och Gunnar i Älmhult så hade ett samarbete börjat ta form. Man hade samma sorts humor och båda älskade att skriva.

TV-PROGRAMMET KNUFF

Våren 1972 träffas Gunnar och Ferne i Gunnars hem i Älmhult. Gunnar berättar att han sett ett nytt ungdomsprogram på TV2 som hette "KNUFF". Han föreslår Ferne att dom båda ska skicka in några av sina låtar och texter och kanske få TV intresserade. KNUFF sade sig nämligen vara intresserade av lokala förmågor ,vilka fick medverka i deras program. Sagt och gjort. Ferne och Gunnar rafsade ihop ett antal texter och dikter och skrev också ett brev den 29 mars 1972 där dom klagade över att texterna i både TV och Radio var så erbarmligt dåliga. Dom erbjöd sig på stående fot att visa att dom minsann kunde skriva mycket bättre texter. Och halvgalna som dom var ( redan då) så bifogade dom ett intyg där ett flertal av deras kompisar intygade att "dom var genier".

KNUFFS producent vid denna tid Margareta Wästerstam har senare berättat, att när dom fick det brevet så undrade man först var det var för "tosingar" som skrivit detta och funderade på att slänga allt i papperskorgen.Men eftersom man ändå skulle ner till Malmö för att filma ett annat inslag, så föreslog någon i Knuffredaktionen att man kanske "ändå skulle ta sig en närmare titt på dom här två figurerna".

Så blev det. In på Fernes studentrum på Parentesen B:211 i Lund travade TV2:s Knuffredaktion med bl.a. fotografen Bosse Nellhag och ljudteknikern Erik Lindkvist för att göra den första inspelningen någonsin med gruppen Risken Finns - som Gunnar och Ferne nu kallade sig. Detta första TV-program med Risken Finns innehöll låten "Glada Åsnans Teater" eller "Sexualdebatten" som den också kom att heta på Risken Finns första LP. Programmet handlade nämligen om Ungdomar och deras längtan efter sex och kärlek.

Margareta Wästerstam och Risken Finns kom bra överens. Det blev "kris" när redaktionen inte fick fram låtar till ett program om "pengar" och då ringde man Risken Finns i Lund och spelade upp hela programmet i telefon.

- Kan ni skriva en text som passar till detta ? sa Margareta. I så fall flyger vi ner imorgon och filmar, för det är bråttom!
- Jodå, vi har bläck i pennorna, sa Risken, som var flinka i fingrarna när det gällde att skriva på beställning.Nu gällde det att bevisa vilka textförfattare man var.

Det fjärde (eller var det femte ?) och sista TV-programmet med Knuff där Risken medverkade handlade om ett naturskönt område i Dalsland som skulle bli fritidsby. KNUFF bad alla sina olika medverkande att skicka in texter - men det var Risken Finns som valdes. Detta program sändes söndagen den 20 maj 1972 i TV2.

SKIVINSPELNING

I samband med detta publicerades den allra första artikeln om Risken Finns i Älmhults Tidning den 18 maj 1972 under rubriken "Grabbarna från gränsbygden som gjorde succé med texter i TV-programmet Knuff".

Risken Finns började nu bli ett känt band - men hade ännu inte gjort EN ENDA SPELNING för publik!!

Under hela våren 1972 gjordes bara TV-inspelningar. Sommaren 1972 har också producenten Roger Wallis på progressiva skivbolaget MNW i Vaxholm fått upp ögonen för Risken Finns genom TV-programmen.

Roger blir senare den som för fram Risken Finns i dom sammanhang där gruppen verkligen når ut och gör succé. Risken spelar faktiskt in en "Mini-LP" på fyra låtar med titeln "Minns du ögonen", men den släpps aldrig. På denna inspelning medverkade också deras gemensamme kamrat från Älmhult Lennart Olofsson som var med Ferne och Gunnar i Vaxholm under sommaren 1972 då inspelningen gjordes.

Många inom MusikNätet i Vaxholm menar att Risken borde få en hel LP istället. Men än så länge avvaktar MNW. Risken Finns har ju inte framträtt offentligt än och är fortfarande något okänt som live-band.

På hösten 1972 flyttar Gunnar ner till Lund och bosätter sig på samma studenthem där Ferne redan bor - Parentesen - ingång B. Gunnar bodde då i ett rum på fjärde våningen, Ferne på andra. Båda pluggade svenska och läste litteraturhistoria och nordiska språk. Man träffas nu oftare på Fernes studentrum Parentesen B:211.

Ferne har som vanligt en massa tekniska apparater, bandspelare och mikrofoner och med dessa grejor gör han olika musikinspelningar. I hans studentrum är det ofta "jamsession". En del blir så bra att det kommer med i radioprogrammet "Bandet Går" - den tidens stora popprogram för folk som ville synas och höras i etern.

Den tillfälliga gruppen hösten 1972 bestod bl.a. Jan Gerfast på sologitarr, Sten Wallin på sång, Sven Torstensson på bas, Lasse Carlsson från jazzgruppen Vieux Carré på sopransax och Ferne som tekniker och diverse sång och rytminstrument. Man kallade sig "B:211 Boys". Och redan då var alltså Ferne bekant med Jan Gerfast som senare skulle bli sologitarrist i hans eget rockband. Parallellt med detta skrev Ferne texter och musik tillsammans med Gunnar. Nu tillkommer låtar som "Du känner väl mej" , "Jesus Lever", "Runeberg är död", "Barnen frågar ännu efter dej" m.fl.

RISKEN LIVE

Hösten 1972 blir en första början för Risken Finns som live-band. Det tar tid för gruppen att hitta formen och i början fattar inte publiken den bizarra och sarkastiska stil som gruppen företräder. Ett minnesvärt framträdande i början av karriären var på Värmlands nation i Lund där publiken kastade rostade kastanjer på Gunnar och Ferne och visade på alla sätt att man inte uppskattade gruppens "bländande musikalitet och stora visdomsord" Men på Smålands Nations Visklubb - Trubadix - blir man desto mer uppskattade. Under hösten 1972 uppträder man här ett flertal gånger, nästan som ett husband och det är här som Gunnar och Ferne kan ta ut svängarna till publikens jubel. Det är på Smålands Nation i Lund som Risken Finns hittar sin stil - mycket tack vare dom entusiastiska fans som började flockas kring duon.

Här gör man sin berömda drift med en av dåtidens husgudar Alice Cooper, vilken ofta drog fram ormar och lekte med under sitt scenframträdande. Ljus och ljudsensationer på scenen var nymodigheter och därför förstod alla ironin då Risken Finns gör en parodi på Alice Cooper en höstkväll på Smålands. Gunnar tar fram en uppstoppad kyckling, slänger den på golvet framför första bänkraden i publiken, tar fram en lång kniv ur bältet och kastar sig raklång på golvet och börjar hacka kycklingen i småbitar.

Under tiden svarar Ferne för en "ljus-show" genom att blinka med en ficklampa och lägga ut rökridå med hjälp av en stor cigarr.

Risken Finns blev på så vis kända som en något annorlunda duo vid en tid då de flesta vissångare sjöng Taube och Dan Andersson med andäktigt darrande stämma.

CABARET FREDAGSBARNEN

En annan viktig sak under hösten 1972 var att man medverkade hos nystartade "Cabaret Fredagsbarnen" i Malmö. Där hade ett gäng poeter och musiker startat en litterär cabaret som också skulle innehålla musikinslag under kvällarna. Initiativtagarna var bl.a. Jaques Werup, Rolf Sersam, Frans Sjöström, Lennart Brummer och Lasse Söderberg.

Nu spred sig ringarna på vattnet om den annorlunda Lundagruppen.
Mikael Wehe från redan då kända Hoola Bandoola Band satt i publiken och kunde meddela sitt skivbolag MNW att Risken Finns fungerade också inför publik. Och Roger Wallis blev på detta sätt styrkt i sin tro på Risken som ett framtidsband värt att spela in på skiva.

GENOMBROTT I STOCKHOLM

Under våren 1973 hade gruppen en del spelningar på Smålands nation, men framför allt inväntar man beskedet om att få spela in sin LP. Och den 30 juni 1973 börjar Risken Finns spela in sin första LP - den med gul text på brun botten (MNW 41 P). Gunnar och Ferne bor hemma hos Uffe Lauthers på Engarn under inspelningstiden och har en härlig tid i Vaxholm.

Mycket folk medverkar på denna första LP där Roger Wallis står för det notbundna arrangemanget. En av dom som medverkar är bluesgitarristen Roffe Wikström. Roffe gör ett underbart gitarrsolo i låten Risken Bloos ivrigt påhejade av Gunnar och Ferne uppklivna på varsin stol i studion. Solot på tuba som föregår Roffes insats spelas av Bo Juhlin i gruppen Kustbandet.

Roffe gör ett underbart solo ivrigt påhejade av Gunnar och Ferne uppklivna på varsin stol i studion.

Utgivningen av skivan dröjer. På Vaxholm är skivan omdiskuterad och på stormöten diskuteras om Risken verkligen kommer till sin rätt på en LP? Och dom vackra och storslagna arrangemangen - gör dom Risken rättvisa? Särskilt efter Risken Finns medverkan på Folkets Hus i Stockholm i november 1973, som blev deras verkliga genombrott för den stora publiken.

Konserten spelades in av Sveriges Radios producent Lennart Wretlind, som också gjorde ett entimmesprogram där Gunnar och Ferne intervjuas och varvar med musik från denna genombrottskonsert.

Många som var med minns säkert låten om "Tricky Dixon" och "Du känner väl mej". Utöver Gunnar och Ferne medverkar Roger Wallis på piano samt Hans Wiktorsson (Kurtans Arne) på Congas.

DE ÄR UNIKA

Först nu börjar det bli riktig fart på ryktena om Risken Finns. Det är som någon har sagt att "händer det inte i Stockholm, så har det inte hänt - man måste dit först för att bli uppmärksammad!" Under senhösten 1973 utkommer också LP-skivan "Låtar från Knuff"(MNW 1L) där Risken Finns medverkar med tre låtar.(Risken Finns, Nr 16 samt Sexualdebatten)

Strax före jul 1973 utkommer Riskens debut-LP där totalt sjutton musiker medverkar utöver Ferne och Gunnar. (MNW 41P). Många lovordade skivan:

BOMBHOTADE

Nu börjar det röra sig kring gruppen på allvar. Under januari 1974 medverkar man i ett ungdomsprogram på TV som hette "Tratten". Gunnar, Ferne och bl.a. Roger Wallis uppträder tillsammans grönmålade i halva ansiktet. Under februari spelar Risken Finns och Hoola Bandoola Band tillsammans på Folkets Bio och blir bombhotade. Hela lokalen utryms och genomsöks av bombhundar innan konserten fortsätter. I mars genomför Risken Finns sin första turné som blir en Norrlandsturné.

Under perioden 1 - 10 mars 1974 spelar man i tur och ordning i Stockholm, Uppsala, Ludvika, Bollnäs,Östersund, Umeå,Skellefteå, Härnösand, Sundsvall och Stockholm. Med på turnén är musiker från helt andra grupper : Mats G. Bengtsson - piano (Blå Tåget), Hans Wiktorsson -congas(sedemera känd som Lasse"Kurtan" Brandebys parhäst Arne), Tony Thorén - bas (från gruppen Piska Mej Hårt som senare bytte namn till "ELDKVARN") samt Janne Zetterkvist - trummor.

Mats G. Bengtsson är den person som Risken Finns ofta bor hos under sina besök i Stockholm.

HOS LASSE HOLMQVIST

I slutet av mars är Risken tillbaks i Lund och blir nu husband i Fredag med Ungdomsredaktionen från Malmö under tre kommande program som leds av Bengt Grafström och med Rune Hallberg som producent. Den 27 april 1974 medverkar Risken i Lasse Holmqvists program På Parkett där poeten Majken Johansson önskat Risken Finns som sina önskeartister. Programmet ses av närmare fyra miljoner människor och över en natt blir Risken kända för en mycket större publik.

Majken Johansson ville att Risken skulle spela sitt berömda nummer "Du känner väl mej", men Lasse Holmkvist ville också att gruppen skulle spela ytterligare en låt. Det hör till anekdoterna hur detta går till. Holmkvist är stor anhängare till en bro över Öresund och Ferne har just skrivit sin låt Örestadsvisan färdig, en sång som är mycket kritisk till en bro över sundet. - Nej den kan ni inte ta, säger Holmqvist. Har ni ingen annan? Risken spelar då igenom sin repertoar med "Jesus Lever", "Riskens Bloos", "Minns du ögonen" etc. den ena låten värre än den andra för ett underhållningsprogram för svenska folket under bästa sändningstid.

Och det gör Risken, men i slutet tillägger Lasse Holmqvist att "han inte tycker detsamma". Men han lät den ändå spelas.

TV-SERIEN FESTPLATSEN

I maj månad kontaktas Ferne och Gunnar åter igen av TV. Producenterna Kerstin Franzén och Leif Aldal haffar Risken Finns inne på Sveriges Radio i Malmö en dag och undrar ifall dom skulle kunna tänka sig bli husband i en TV-serie som kallas "Festplatsen". Programmen ska sändas både i TV och i radions P3 och programledare blir Mikael Ramel och Bengan Dahlén. Ferne och Gunnar svarar givetvis ja och serien börjar sändas den 2 juli i Riksradions P3 samt i TV2 i en redigerad version fredagen den 5 juli 1974.

I olika program medverkar artister som Cornelis , Loudon Wainwright III, Nynningen - Nationalteatern m.fl Serien pågår in i augusti och först i september är det dags för Risken Finns att ge sig ut på turné igen.

SAMLA MAMMAS MANNA

Denna gång tillsammans med nyfunna vännerna i gruppen Samla Mammas Manna som då bestod av Lasse Hollmer på dragspel och keyboard, Lasse Krantz på bas, Hans Bruniusson på trummor och Coste Apetrea på sologitarr. Samla och Risken har samma sorts absurda humor och samma smittande respektlöshet på scenen. Dom har roligt och trivs tillsammans och gör många tokiga upptåg på scen och får publiken med på noterna.

Det blir mer och mer turnéliv för Risken som under sin korta karriär spelade på ett sextiotal olika platser runt om i Sverige.

TURNERAR FLITIGT

Året 1974 var Risken Finns verkliga genombrott på scen och i massmedia. Man turnerade flitigt och hade "medvind" hela tiden. Överallt fullsatta lokaler som ville se den ryktbara duon som höll konserter där "allt kunde hända". En del konserter inleddes med att Gunnar och Ferne satt helt anonyma bland publiken och när inga artister kom in på scenen på utsatt tid, så reste dom sig upp började bua och käfta om att "det är för jäkligt, här har man betalt inträde och så kommer dom inte, vad säger ni andra, ska vi kräva pengarna tillbaka?" Snart förstod den omgivande publiken att detta bara var ETT av Risken Finns många sätt att göra det oväntade vid varje konsert.

Vid ett annat tillfälle ombads publiken ta plats på scenen, medan Risken Finns själva uppträdde ute bland bänkarna. Ett tag körde man en låt som hette Konstnärslåten som ifrågasatte dom offentliga konstverken. Vid varje konsert hölls "auktion" på något offentligt konstverk som Gunnar hämtade in där han hittade det. Ibland släpade han in en cykel från cykelstället utanför konsertlokalen, ibland en kvarglömd julgran utan barr o.s.v.

Under tiden Gunnar letade upp ett lämpligt "offentligt konstverk" höll Ferne budgivning med publiken inne från scenen. Vid ytterligare ett tillfälle hade man med sig en hel bärkasse med grankottar som slängdes ut till publiken för att få "rätt skogsatmosfär" för att befrämja den spontana kreativiteten. När Risken Finns uppträdde kunde allt hända.

LEGENDARISK KONSERT

Hösten 1974 avslutades med den legendariska "Lördagen den 2 november-konserten" på Göteborgs Konserthus där också Hoola Bandoola Band, Peps Blodsband, Nynningen och Samla Mammas Manna medverkade.

En lysande magisk kväll med fyra av proggrörelsens mest kända grupper på en och samma konsert.

Om Risken Finns skrev Bengt Johannesson i Göteborgsposten den 3 november 1974:

Sammantaget var 1974 det år då Risken Finns nådde en större publik på en massa olika plan och genom många olika medier - TV, radio, tidningar och livekonserter. Och deras galna stil och udda framtoning bidrog i hög grad till att dom snart blev kända över hela landet som något utöver "det vanliga".

Risken Story del 1, del 2, del 3.

HUR DET FORTSATTE